De senaste 6 åren har jag från vårforum (på Vemdalsskalet) längtat till höstforum och från höstforum längtat till vårforum...... det brukar vara det jag tycker är roligast på hela året.

Jag känner inte så längre.... jag vill inte åka....jag har ingen lust...jag längtar inte överhuvudtaget....jag säger att "ja vad roligt det kommer att bli" men jag menar det inte och jag tror inte på det....

Jag funderar på att strunta i det i vår men intalar mig att jodå, det blir nog roligt bara jag tar mig dit.....å jag vet att jag kommer att åka. Eller?

Jag börjar tro att det är ngt allvarligt fel på mig.... 

Förra fredagen låg jag hemma och var sjuk. Skulle eg på bio m Linda men ställde in då jag bara längtade hem till soffan å täcket :-/ Låg där å tyckte himla synd om mig själv å var på uruselt humör. Tänkte att det finns väl ingen j**el som är hemma nu (fredag kväll å allt) som jag kan prata med. Mejlade iaf Maria med rubriken "Jag har en dålig dag". Efter bara en liten stund fick jag svar med texten "Jag har en extremt dålig dag." Detta kommer att låta taskigt, jag vet, men oj vad glad jag blev :-)

Åsså inatt kunde jag INTE sova, låg å vred mig och funderade på än det ena och än det andra. När klockan var 00.50 startade jag datorn och loggade in på fb, bara för att upptäcka att jag kl. 00.40 fått mejl från Maria med texten "Jag är vaken, kan inte sova"......är det inte lite underligt så säg.. =)

I lördags fick jag tillbaka min mobiltelefon som varit på lagning. På den satt en liten lapp med texten "Det känns underbart att vara hemma igen. Jag har saknat dig!" Kunde inte ha sagt det bättre själv, den är som min bebis (vilket kanske känns oroväckande eftersom jag tappat den i såväl stentrappor som i snön).... Tyvärr var samtliga bilder, mms och sms borta och ringsignalen är inte längre "the way you make me feel" :-/ 

Denna vecka får jag besök av fröken Edwang (onsdag?) och det ser jag såklart fram emot massa!

Nu är det inte heller länge kvar tills dess att jag får åka hem till snön, här regnar det idag (IGEN)... :-/

Efter att i 1,5 år ha stått ut med techno på samtliga blå spinningpass så spelade en vikarie idag Winnerbäck. Jag bara måste älska honom lite.

Andra saker jag gillar just nu är introt till "Wanna be startin somethin' ".

Har dessutom hittat en klänning jag vill ha - hmmmm.......törs inte fråga vad den kostar å ska nog hålla mig därifrån....men nog är man väl värd en ny klänning när man ska på bröllop? Det skadar ju iofs inte att fråga...och kanske prova ;-)

Mötte prinsessan Madeleine på Hamngatan idag, å ja - hon var snygg! ;-)

http://www.youtube.com/watch?v=Je5MUVNSAnQ

Den här veckan har inte varit sig lik eller smärtfri men började dock bra och trevligt. Hockeykväll m pappa på måndagen, middag och vin med Anna, Elin och Annica på tisdagen och middag på Koh Pahngan m Annica på onsdagen....

Onsdag morgon hade Finn en dålig morgon, de som känner honom eller/och mig vet vad det innebär. Inte roligt, särskilt inte när man är 40 mil ifrån och han ligger inlåst i en lägenhet på en gata jag inte kommer ihåg namnet på. Det gick dock bra tillslut men man är ju totalt nervklen efter att ha startat morgonen på det sättet....

Fredag eftermiddag är det storm på västkusten.....för säkerhets skull ringer Finn flyget o kollar så att det ska gå ändå, jodå inga problem. Jag skyndar ut till Bromma flygplats, checkar in och väntar på att få kliva på. 15 min kvar ropar de ut "Alla passagerare som ska till Trollhättan...." redan då inser man ju vad som komma skall..... Alla flyg till Trollhättan och Göteborg är inställda och kommer EJ att gå fredag kväll. Inga flyg till Trollhättan på lördagen heller. Bara att hämta sitt incheckade bagage igen, förbannad och less så in i h-vete. Kommer hem till den tomma lägenheten efter att ha åkt flygbuss o tunnelbana tillbaka igen, hittar tågresa tidigt lördag morgon men medan jag fyller i betalningsinformationen så försvinner biljetten. Resultatet blir tåg mellan 09-14 på lördagen. Kul helg. Inser också att det bara blir 1 dygn på 3 veckor som jag å Finn får träffas. Tjurar om möjligt ännu mer å hatar allt vad distansförhållande och resor innebär. Lägger ordet "slida" på betapet på fredagskvällen i min ensamhet och skickar några självömkande ord och svordomar per sms till några stackars vänner som m jämna mellanrum får ta emot gnäll. Förlåt!

Väl framme så hämtar Finn mig och vi åker vidare till Träslövsläge (utanför Varberg) för att gosa på Finns systers nyfödda son. Väl framme njöt vi av bebisen och att få bli ompysslade av Finns föräldrar som oxå var där och bjöd på massa gott.

Idag var det dock dags att bege sig hemåt igen. Flyget gick denna gång, men med resultatet att 2 st kvinnor satt och kräktes sista 15 minuterna....den ena tanten var inte direkt diskret, kräktes högt högt och jämrade sig om möjligt ännu högre emellanåt, man kunde oxå höra påsen fyllas på. :-( Jag misstänker starkt att det var detta som satte igång den andra kvinnans kräkningar. Litet plan. Ojoj vad alla övriga resenärer längtade efter att få kliva av. Själv höll jag för öronen och försökte koncentrera mig på att kika ut genom fönstret.

Nu får det vara slut med resandet. Madde å Finn har kompromissat....håll tummarna för att det går vägen :-/

I mitt huvud rör det sig oftast en hel del suspekta funderingar, det kan vara allt från minsta lilla grej (glömde jag stänga av datorn på jobbet) till större beslut i livet (bebis?). Så snart jag fått något på hjärnan så släpper det inte - det snurrar runt runt och jag grubblar, funderar, undrar, planerar och oroar mig. Å så håller det på, runt runt och om och om igen. Driver mig till vansinne och säkerligen många i min närhet. Måste alltid ha något att klura på. Jag är helt enkelt besatt av att tänka.

Oftast rör det sig om en månad eller två som besattheten sitter i innan jag byter ämne/föremål för mina tankar. De som känner mig vet dock att jag hade åldersnoja hela 2007...veckan innan jag fyllde 25 år låg jag bla hemma och tjurade konstant, och inte bara hemma för den delen, utan även hos andra (förlåt Malin), suck.

Detta gjorde att jag började fundera på vad som kommer att hända när jag dör..... å inte räcker det med att jag funderat på detta själv utan jag har också fört tanken vidare in i Annicas mycket komplicerade hjärna som därefter också börjat oroa sig för detta. Alltså, det är inte det faktum att vi kommer att dö som vi är rädda för, utan vad som kommer att hända när vi faktiskt gör det.... Men Annica- var lugn, om så skulle ske så ska jag ta hand om den där plastpåsen som du har i källaren ;-)

Här kommer dock en lista med saker som jag tänker för lite på och som jag önskar att jag någon gång i livet kunde lära mig.

• Att inte lägga vantarna i knät på tunnelbanan för när jag sedan reser mig upp för att gå så trillar de ned på golvet utan att jag märker det och jag har sett dem för sista gången.

• Att inte glömma att ta med mig handduken in i badrummet när jag ska bada för när jag sedan kliver upp dyngsur och måste gå naken och blöt ut i lägenheten i jakt på en handduk så håller jag inte enbart på att frysa ihjäl utan halkar nästan varje gång till på parkettgolvet i hallen och tänker "åh nej, hoppas jag inte slår i huvudet" i rädsla för att någon ska hitta mig död och naken på hallgolvet.

• Att inte färga håret själv, i 99% av fallen så blir det INTE bra.

• Att det inte är lönt att sitta  uppe varje kväll för att se Seinfeld för jag har ändå i de flesta fallen redan sett avsnittet och har sedan hur svårt som helst att ta mig upp på morgonen helt i onödan.

• Att jag är lite impulsiv och tankspridd när jag kör bil och att jag bör koncentrera mig lite mer på det jag håller på med - nämligen på att köra bil.

• Att Madeleine och mobiltelefoner inte är en bra kombination. 3 st per år är en till synes oundviklig siffra. :-(

Idag utökades släkten med en liten flicka.... Oh my gosh - att man kan bli så nervklen av detta :-/ Se bild på Åsas lilla Lovisa nedan. Åååhhh....det kan väl omöjligt finnas något mysigare än små bebisar och skapandet av dessa!?

Imorse när jag låg och drog mig i sängen tänkte jag lite självgod som jag är ibland numera att "fan vad vältränad jag e nu - det ska mycket till för att ge upp den här kroppen" men nja, stunder som dessa så finns det ju saker som lockar....  En sak som dock är säker är att Finn spenderar alldeles för lite tid med mina muskler, det kommer han att ångra sedan när de endast är ett minne blott... :-(

Jag å Finn packade våra väskor och begav oss norrut....oj vad jag längtat och oj vad skoj det var! Stämningen var på topp i stan, massor av glada och trevliga människor! Äntligen fick jag se snö oxå, som jag saknat den!!

På något sätt kändes det som om det kvittade att det gick dåligt för Sverige i tävlingarna, det var liksom inte viktigt just då....

På kvällen var det förfest hos Maria och vi spelade spel. Maria fick i uppgift att ringa till sin mamma och säga: "Hej, har ni funderat på var vi ska fira jul i år? Ska vi inte fira hos mig den här gången?" (Maria bor i en etta och det är ju trots allt bara februari nu). Marianne svarade ngt i stil med: VA? Har du lite att göra du eller som sitter å funderar på det NU? Ut å skotta snö!"

Erica fick ringa en kompis och säga "Hej, jag är naken." och sedan lägga på. Finn fick ringa och beställa pizza med hund på, å satan vad arg hon blev...jag kom lindrigt undan och det är jag mycket tacksam för.

Om jag skulle ha ändrat något så hade jag stannat längre.... sov dock halva resan hem lyssnandes på Paulo Nutini m "Still crazy" (texten e ju så himla fin) om och om igen så nog var det välbehövligt med lite vila :-)

Längtar tillbaka till mina goa tjejer som jag redan saknar massor! Fler bilder finns på fb.