Aldrig tidigare har jag förstått det här med julstressen. Men nu...

Jag jobbar som en galning, tränar på kvällarna och har i princip inget annat liv. Så har mina vardagar sett ut hela hösten. Så nu i december när det dessutom blivit övertid på jobbet, besök av familjen Högström, Idol i Globen, konferens till Berlin, födelsedagsfest hos Jenny osv så börjar det plötsligt bli ännu mer ont om tid.....tex så har den fasta tvättiden på helgen inte kunnat användas och tvättkorgens innehåll har växt lavinartat....

Åsså detta med julklappar, det brukar gå rätt bra, men Finn är alltid den som är svårast. Aldrig blir han riktigt nöjd och han har extremt höga krav på allting, samma smak har vi oftast inte heller, det är alltid svårast att handla till honom. Samma sak i år. Jag har fortfarande inte köpt ngt till honom och åker hem imorgon direkt efter jobbet, dvs hur fan ska detta gå till? Jag började denna dag med att vara totalt slutkörd, deprimerad och på dåligt humör. Sedan sprang jag som en galning inne på NK mellan övertiden och träningspasset i ett desperat försök att hitta ngt som kändes rätt. Men nej, INGENTING. Ringer Oskar och ber om tips, får bra tips men har svårt att hitta dem i butikerna trots massa mms (jag knäpper kort och skickar i hopp om att Oskar tror att Finn kommer att gilla det). Mitt i allt detta ringer Finn till sin flicka och en mycket trött och stressad Madeleine utbrister det första hon säger "jag är så jävla trött på dig just nu", menade ju förstås att det är så svårt att köpa presenter/julklappar till honom, men det kunde ju stackarn inte veta....Ja jag håller med, det är inte lätt att vara tillsammans med mig inte....kanske han ska få ngt extra fint i julklapp för att han står ut med mig :-) frågan är bara vad :/

Om ca 26 timmar sover jag i Sveg, åh vad jag längtar dit....innan dess ska jag bara packa, städa, diska, sova, jobba och fixa julklappar och sedan köra/åka 45 mil......tur man bara har sig själv att bry sig om och inga småttingar att ta hänsyn till, jag kommer helt klart att bli en sådan där mamma som glömmer barnen på affären.....

Bifogar en bild nedan på vad Finn har önskat sig i julklapp av mig.

Måste bara fortsätta på det förra inlägget avseende spinningen och berätta att vi förra veckan var på ytterligare ett 1,5 timmespass och framförallt, att vi idag var på 2 timmar spinning och genomförde det så  jäkla bra! Vem kunde tro detta, inte vi iaf.... vet inte om det är bra eller dåligt att vi utmanar varandra på det här sättet ;-)

Nu är jag nybadad, mätt i magen och ska slumra in så fort det bara går :-)

PS. Är sjukt trött på grannarna som har sex var och varannan kväll så det hörs i hela huset! Lite jobbigt att lyssna på i längden, tro mig....  :-( DS.

Jag å Finn har varit m mitt jobb till Berlin på konferens.

Resan inleddes med att min väska inte dök upp på flygplatsen i Berlin, jag var inte ens förvånad, alltid är det jag som råkar ut för jobbiga och konstiga saker...den dök dock upp på hotellet senare samma dag, lite lyxigt m "hemkörning" av bagaget :-P

Resan bestod bla av massa god mat, sightseeing, avkoppling på hotellet och en hel del shopping :-)

Skönt att komma bort, lika skönt att komma hem ;-)

Som de flesta vet så tillbringar ju jag och Nordan nästan samtliga vardagskvällar på SATS....igår när vi tränade så diskuterade vi dock att vi liksom fastnat i gamla spår, dvs samma maskiner, samma vikter, samma pass och att vi inte utvecklas ngt.....ojoj vad vi inte visste då var vad som idag skulle ske...

På onsdagar på Söder så brukar det kl. 18.00-19.00 vara monsterpass i spinning, vi brukar dock missa det pga av att jag och Anna slutat så sent men någon gång då å då har vi hunnit dit i tid. Idag var dock planen att gå på detta pass, väl där (jag satt på tunnelbanan tankspridd som bara jag kan vara och missade stationen där jag skulle av) så tänker jag för en sekund "oj vad alla ser vältränade ut", känner oxå bara igen en person bland de övriga som ska träna, sedan kommer instruktören (en helt annan än vad det brukar vara) in och säger:

"Hej, jag hoppas att ni har näringsdrycker med er idag, idag ska vi köra stenhårt! Välkommen till NITTIO minuter spinning"....

"Jättekul" tänkte vi och väntade på att han skulle säga "Närå", men nej, ingen sådan kommentar kom och vi började bli lite smått oroliga för vad vi hamnat på för pass egentligen, frågade lite diskret tjejen bredvid om det verkligen var 90 minuter spinning och vi kunde se skadeglädjen i hennes ansikte när hon bekräftade att så var fallet ;-)

Inte nog med att det var 90 minuter, på vilket annat pass kan man höra instruktören säga "Nu kör vi 9 minuter ståendes med 6 motståndshöjningar" m.m.....stön...vi fick även höra att man förbränner 1000-1300 kalorier på ett sådant pass....

Nu till saken, det gick sååå jävla bra! Det första jag mycket stolt och överraskad sa till Anna efter passet var "Fy fan vad vi är vältränade!!", vilket kanske man inte kan tro att jag kan säga då jag brukar vara rätt blygsam och ödmjuk (tycker jag själv iaf), men fy tusan vad vältränad jag är för tillfället, är imponerad av mig själv ;-)

Synd bara att chokladhullet envisas med att sitta kvar.... :-( men ok då, det kan jag leva med ;-)

Tog för övrigt 40 kg i bänkpress igår, det var andra gången jag testade det överhuvudtaget, vet inte om det är ett bra eller dåligt resultat men det känns bra ;-) trots all okvinnlighet och osexighet kring det hela ;-)

Linda ringer en kvart innan jag slutat jobba på fredagseftermiddagen och jag väljer bort träningen mot öl på sisådär en sekund...

En kvart senare möts vi precis utanför mitt jobb och ungefär i samma stund så snubblar en äldre kvinna och blir liggandes på trottoaren (skulle gissa på höften ur led el bruten lårbenshals eller ngt annat lika otrevligt)....Linda får ringa 112 och den första halvtimmen på vår fredagskväll tillbringar vi i väntan på ambulansen....det ironiska i eländet var att kvinnan var från Umeå men var i Stockholm tillsammans med sin man som var läkare och var på läkarmässan :-)

Jaha, efter det så beger vi oss mot ölen, närmare bestämt "Hotellet"....väl där köper vi öl och myser kring brasan som de har där, samtidigt dukas det upp till fest i mitten av lokalen, ca 40 platser och finmiddag med champagne....vi noterar att det bara är killar som ska äta och att samtliga ser ut att vara ungefär lika gamla. Närmast oss står några platser tomma och det dröjer bara en liten stund tills dess att en kille från sällskapet kommer fram och säger:

"Ursäkta, men det är några som inte har dykt upp och vi kommer ändå att få betala för maten, så om ni vill äta så får ni gärna göra oss sällskap."

Jahaja, ingen tvekan där inte, snart satt jag och Linda och mumsade god mat och drack champagne, himla lyxigt att bli bjudna på mat tyckte vi. Det visade sig att killarna just muckat från lumpen ;-) och jag tänkte att detta måste vara "Marias paradis", även om hennes ragg stigit betydligt i ålder det senaste året... Linda som fyller 29 i januari var oxå mäkta stolt över att de trodde att hon var 23-24 år :-)

Men sedan var det då dags för betalningen och killarna hade ca 8 500 kronor och notan gick på ca 21 500 kronor....var det gick fel i beräkningen har jag ingen aning om, men himla fel måste det ha blivit. Jag och Linda betalade för maten som vi ätit i tron om att vi skulle bli bjudna och pengarna togs skamset emot....därefter begav vi oss efter ytterligare en öl hemåt.....jag hoppas verkligen att det löste sig....

Vad ska man säga....han är ju helt underbar...spelade på Annexet ikväll och jag njöt varenda sekund! Måste dock erkänna att vi missade 1,5 låt...vet inte om jag någonsin kommer att kunna förlåta mig själv för det...

Den vackraste stunden i livet var den när du kom,
och allt var förbjudet.
Och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om,
för det ekar i huvudet.

Massa skoj, massa mysigt, massa god mat, mindre alkohol än vanligt, ingen baksmälla (I know - helt otroligt) och en hel del snö! Det är väl ungefär så man kan sammanfatta det...

Den här gången var det Maria som glömde biljetten i stugan och fick vända och hämta den, det var oxå Maria som lite anklagande frågade garderobspersonalen var hennes gröna tröja var, när den i själva verket hängde hemma på kroken....förra höstforum lämnade jag ju kvar bankomatkortet och körkortet så att jag inte skulle tappa bort det, synd bara att jag sedan inte kom ihåg var jag lämnat dem.....

En hel del snö ställde till med problem för en inte så duktig chaufför (mig) på torsdagen....men allt löste sig genom att bilen fick agera jack- och alkoholförråd nere vid hotellet istället =)

Pga ett "slagsmål" med Thomas Larsson i ett försök att försvara den lilla heder som jag har kvar så var min kropp aningen defekt när jag lämnade skalet....spåren lär sitta i ett tag i form av blåmärken...."släkten är värst" el vad säger man? =) Orsaken till detta vill jag inte närmare beskriva i detalj...

Lika tråkigt att lämna stället varje gång.... :-(

Jag gillar inte skor, de är dyra och orsakar alltid onda skavsår på mina stackars fötter, orsaken till detta är dels att jag går två timmar om dagen, dvs till och från jobbet och dels att den högra stortån är lite längre än den vänstra....

I helgen var det dock dags för nya skor tyckte jag....jag, Finn och Ersa gick på stan, delade upp oss för att det skulle gå lite snabbare men träffades sedan när det var dags för den sista skoaffären den dagen...jag sitter ner och har provat stövlar, reser mig upp och tar med en påse och säger "jaha, vad har ni köpt på Topshop då (det står så på påsen)?"....saken var den att de inte hade köpt ngt där (dvs det var inte deras påse) så jag fick snällt gå och lämna tillbaka påsen, ställde den bara lite diskret där jag tog den...

Vi går sedan för att kolla på Ersas nya lägenhet (jättefin) och på vägen dit snubblar jag på en sådan där vit rand som markerar övergångsstället...fråga mig inte hur det gick till....

Dagen efter provar jag ett par stövlar och plötsligt sitter dragkedjan fast....sitter i typ 10 minuter och försöker få av mig stöveln lite diskret....mycket folk runt omkring...sliter och drar mer och mer desperat men ger tillslut upp och får treva fram till kassan och säga "ursäkta, men jag har fastnat...". Vid det laget var Finn inte kvar i butiken....efter en del slitandes och knixandes av kassörskan så får jag iaf av mig den....