Efter att i 1,5 år ha stått ut med techno på samtliga blå spinningpass så spelade en vikarie idag Winnerbäck. Jag bara måste älska honom lite.

Andra saker jag gillar just nu är introt till "Wanna be startin somethin' ".

Har dessutom hittat en klänning jag vill ha - hmmmm.......törs inte fråga vad den kostar å ska nog hålla mig därifrån....men nog är man väl värd en ny klänning när man ska på bröllop? Det skadar ju iofs inte att fråga...och kanske prova ;-)

Mötte prinsessan Madeleine på Hamngatan idag, å ja - hon var snygg! ;-)

http://www.youtube.com/watch?v=Je5MUVNSAnQ

Den här veckan har inte varit sig lik eller smärtfri men började dock bra och trevligt. Hockeykväll m pappa på måndagen, middag och vin med Anna, Elin och Annica på tisdagen och middag på Koh Pahngan m Annica på onsdagen....

Onsdag morgon hade Finn en dålig morgon, de som känner honom eller/och mig vet vad det innebär. Inte roligt, särskilt inte när man är 40 mil ifrån och han ligger inlåst i en lägenhet på en gata jag inte kommer ihåg namnet på. Det gick dock bra tillslut men man är ju totalt nervklen efter att ha startat morgonen på det sättet....

Fredag eftermiddag är det storm på västkusten.....för säkerhets skull ringer Finn flyget o kollar så att det ska gå ändå, jodå inga problem. Jag skyndar ut till Bromma flygplats, checkar in och väntar på att få kliva på. 15 min kvar ropar de ut "Alla passagerare som ska till Trollhättan...." redan då inser man ju vad som komma skall..... Alla flyg till Trollhättan och Göteborg är inställda och kommer EJ att gå fredag kväll. Inga flyg till Trollhättan på lördagen heller. Bara att hämta sitt incheckade bagage igen, förbannad och less så in i h-vete. Kommer hem till den tomma lägenheten efter att ha åkt flygbuss o tunnelbana tillbaka igen, hittar tågresa tidigt lördag morgon men medan jag fyller i betalningsinformationen så försvinner biljetten. Resultatet blir tåg mellan 09-14 på lördagen. Kul helg. Inser också att det bara blir 1 dygn på 3 veckor som jag å Finn får träffas. Tjurar om möjligt ännu mer å hatar allt vad distansförhållande och resor innebär. Lägger ordet "slida" på betapet på fredagskvällen i min ensamhet och skickar några självömkande ord och svordomar per sms till några stackars vänner som m jämna mellanrum får ta emot gnäll. Förlåt!

Väl framme så hämtar Finn mig och vi åker vidare till Träslövsläge (utanför Varberg) för att gosa på Finns systers nyfödda son. Väl framme njöt vi av bebisen och att få bli ompysslade av Finns föräldrar som oxå var där och bjöd på massa gott.

Idag var det dock dags att bege sig hemåt igen. Flyget gick denna gång, men med resultatet att 2 st kvinnor satt och kräktes sista 15 minuterna....den ena tanten var inte direkt diskret, kräktes högt högt och jämrade sig om möjligt ännu högre emellanåt, man kunde oxå höra påsen fyllas på. :-( Jag misstänker starkt att det var detta som satte igång den andra kvinnans kräkningar. Litet plan. Ojoj vad alla övriga resenärer längtade efter att få kliva av. Själv höll jag för öronen och försökte koncentrera mig på att kika ut genom fönstret.

Nu får det vara slut med resandet. Madde å Finn har kompromissat....håll tummarna för att det går vägen :-/

I mitt huvud rör det sig oftast en hel del suspekta funderingar, det kan vara allt från minsta lilla grej (glömde jag stänga av datorn på jobbet) till större beslut i livet (bebis?). Så snart jag fått något på hjärnan så släpper det inte - det snurrar runt runt och jag grubblar, funderar, undrar, planerar och oroar mig. Å så håller det på, runt runt och om och om igen. Driver mig till vansinne och säkerligen många i min närhet. Måste alltid ha något att klura på. Jag är helt enkelt besatt av att tänka.

Oftast rör det sig om en månad eller två som besattheten sitter i innan jag byter ämne/föremål för mina tankar. De som känner mig vet dock att jag hade åldersnoja hela 2007...veckan innan jag fyllde 25 år låg jag bla hemma och tjurade konstant, och inte bara hemma för den delen, utan även hos andra (förlåt Malin), suck.

Detta gjorde att jag började fundera på vad som kommer att hända när jag dör..... å inte räcker det med att jag funderat på detta själv utan jag har också fört tanken vidare in i Annicas mycket komplicerade hjärna som därefter också börjat oroa sig för detta. Alltså, det är inte det faktum att vi kommer att dö som vi är rädda för, utan vad som kommer att hända när vi faktiskt gör det.... Men Annica- var lugn, om så skulle ske så ska jag ta hand om den där plastpåsen som du har i källaren ;-)

Här kommer dock en lista med saker som jag tänker för lite på och som jag önskar att jag någon gång i livet kunde lära mig.

• Att inte lägga vantarna i knät på tunnelbanan för när jag sedan reser mig upp för att gå så trillar de ned på golvet utan att jag märker det och jag har sett dem för sista gången.

• Att inte glömma att ta med mig handduken in i badrummet när jag ska bada för när jag sedan kliver upp dyngsur och måste gå naken och blöt ut i lägenheten i jakt på en handduk så håller jag inte enbart på att frysa ihjäl utan halkar nästan varje gång till på parkettgolvet i hallen och tänker "åh nej, hoppas jag inte slår i huvudet" i rädsla för att någon ska hitta mig död och naken på hallgolvet.

• Att inte färga håret själv, i 99% av fallen så blir det INTE bra.

• Att det inte är lönt att sitta  uppe varje kväll för att se Seinfeld för jag har ändå i de flesta fallen redan sett avsnittet och har sedan hur svårt som helst att ta mig upp på morgonen helt i onödan.

• Att jag är lite impulsiv och tankspridd när jag kör bil och att jag bör koncentrera mig lite mer på det jag håller på med - nämligen på att köra bil.

• Att Madeleine och mobiltelefoner inte är en bra kombination. 3 st per år är en till synes oundviklig siffra. :-(

Idag utökades släkten med en liten flicka.... Oh my gosh - att man kan bli så nervklen av detta :-/ Se bild på Åsas lilla Lovisa nedan. Åååhhh....det kan väl omöjligt finnas något mysigare än små bebisar och skapandet av dessa!?

Imorse när jag låg och drog mig i sängen tänkte jag lite självgod som jag är ibland numera att "fan vad vältränad jag e nu - det ska mycket till för att ge upp den här kroppen" men nja, stunder som dessa så finns det ju saker som lockar....  En sak som dock är säker är att Finn spenderar alldeles för lite tid med mina muskler, det kommer han att ångra sedan när de endast är ett minne blott... :-(

Jag å Finn packade våra väskor och begav oss norrut....oj vad jag längtat och oj vad skoj det var! Stämningen var på topp i stan, massor av glada och trevliga människor! Äntligen fick jag se snö oxå, som jag saknat den!!

På något sätt kändes det som om det kvittade att det gick dåligt för Sverige i tävlingarna, det var liksom inte viktigt just då....

På kvällen var det förfest hos Maria och vi spelade spel. Maria fick i uppgift att ringa till sin mamma och säga: "Hej, har ni funderat på var vi ska fira jul i år? Ska vi inte fira hos mig den här gången?" (Maria bor i en etta och det är ju trots allt bara februari nu). Marianne svarade ngt i stil med: VA? Har du lite att göra du eller som sitter å funderar på det NU? Ut å skotta snö!"

Erica fick ringa en kompis och säga "Hej, jag är naken." och sedan lägga på. Finn fick ringa och beställa pizza med hund på, å satan vad arg hon blev...jag kom lindrigt undan och det är jag mycket tacksam för.

Om jag skulle ha ändrat något så hade jag stannat längre.... sov dock halva resan hem lyssnandes på Paulo Nutini m "Still crazy" (texten e ju så himla fin) om och om igen så nog var det välbehövligt med lite vila :-)

Längtar tillbaka till mina goa tjejer som jag redan saknar massor! Fler bilder finns på fb.

Jag drabbas ofta av konstiga saker (i vissa fall framkallar jag dem själv också, dock inte med flit) här kommer en redogörelse för några av dem:

• En gång tappade jag mobilen på bussen, när jag 3 veckor senare av ren slump åkte med samma buss och satt på samma plats så hittade jag telefonen mellan sätena.

• När jag gick från skolan i S-vall mot centrum så stod en gubbe och runka en meter från gångvägen. Mitt i kalla vintern. Var livrädd för att han skulle komma precis när jag skulle gå förbi.

• När jag skulle åka tåg från Örebro till Stockholm (inkl. ett byte) så lämnade jag Örebro, klev av i Hallsberg, bytte tåg och var sedan tillbaka i Örebro.

• Jag hade en gång en granne som tyckte att alla svenska tjejer var horor, trodde att jag snott hennes grejer i källaren och att jag endast höll i trapphandtaget för att reta henne. Hon öppnade dörren så fort jag öppnade min och skrek en massa mindre trevliga saker. Man kunde också hitta trevliga lappar på dörren med texten "Du får gärna äta bajs".

• En gång var jag jävligt bakis och skulle åka tåg i ca 20 mil, pga översvämning så fick jag istället åka buss och blev inklämd längst bak i en varm och trång buss och med hela gången fullproppad m folk. Jaaa, hur detta slutade vet redan de som bör veta det :-) Men jag skäms faktiskt inte längre, vissa saker får man lära sig att leva med. Hahaha!

• Min nuvarande granne (mkt ostabil missbrukare) höll en mås instängd i cykelförrådet i 2 månader, jag släppte tillslut ut stackarn och sedan blev det livat..... 

• Åkte till Östersund m buss från Sveg å när jag klev av hade ngn annan tagit min väska och lämnat sin (likadan), det var dock skolböcker i den väskan jag fick och alkohol i den väskan som flickan fick.... skulle gissa att hon var mer nöjd än vad jag var.

• En annan gång jag åkte buss, dock stadsbuss denna gång, sa en gammal och lite halväcklig farbror som satt på ett säte "kom och sätt dig här" och klappade sig i knät. Nja, jag tror att jag hellre står....

• I tisdags kväll fick jag världens märkligaste samtal.....tänker inte beskriva det närmare i detalj, men tro mig, det platsar in på denna lista med råge...

• Med på denna lista hamnar ju även killen som jag bloggat om här tidigare. Dvs jag möter en helt främmande kille som frågar om jag vill gå hem och ligga med honom.

Åsså kom han då ÄNTLIGEN!

20 dagar över tiden, dvs den 6 februari 2008 kl. 07.33, gjorde lille Albert på 3 895 gram äntligen entré och Finn blev stolt morbror :-)

Men åååååhhhh vad jag vill ha en egen......!!!