Det är helt sjukt. Sist jag opererade bort en visdomstand så var det inflammerat och bedövningen tog inte. Den här gången gick operationen jättebra och jag var så jäkla lättad när jag gick därifrån i måndags. Sedan dess har jag haft ett helvete. Har haft kontakt med min tandläkare nu på morgonen som tror att jag har haft oturen att ha fått magsjuka samtidigt som detta då mina "symptom" är ovanliga efter en sådan operation. Det tror inte jag att jag har haft (borde inte tex Finn ha blivit smittad då?). Jag tror att min mage inte klarade av alla mediciner i samband med att jag inte kunde få i mig någon mat. Men jag kan inte låta bli att bli förbannad på tanken över att jag inte haft magsjuka på många många år och att jag då skulle ha fått det  precis nu när jag har halva munnen med stygn, är jättesvullen och haft så groteskt ont så det går inte att föreställa sig (vilket ju inte är så himla skönt när man behöver kräkas). Det vore faktiskt helt sjukt. Å det vore så typiskt mig.

Idag är jag på jobbet med 1 glas mjölk i magen och utan några piller i kroppen.

Tillåter mig att för en gångs skull vara lite politisk i denna blogg.

Till statsministern:

1. Justera regeln om vab (vård av barn) och inför även: vas = vård av sambo och vak = vård av kompis så att man när man är proppfylld av värktabletter men inte har någon mat i kroppen (inne på dag 3), mår illa och värre än någonsin, har ont som FAN, noll ork och energi och inte ser riktigt klok ut slipper ta sig fram och tillbaka till Apoteket på egen hand och har ngn som kan pyssla om en medan man själv har fullt upp med att lida av smärta.

2. Även andra ska kunna hämta ut mitt recept åt mig (kanske redan går men jag var tvungen att visa legitimation).

3. Hemkörning från Apoteket. Max 15 minuters väntetid.

4. Ett register där apotekspersonalen kan se vilka åtgärder kunden/patienten varit med om och därmed vilka mediciner som denne kan komma i behov av i efterhand och har rätt att hämta ut. Så att man slipper åka till akuten (och vänta i all evighet) i jakt på recept om behovet skulle uppstå efter stängningsdags på den enhet där man behandlats.

5. Alltid dygnetruntöppet på Apoteket (vilket iofs finns i sthlm men inte överallt), borde iaf alltid finnas ngn som har jour.

6. Ta bort inkomstbortfall i utbyte mot läkarintyg!!!

7. När min läkare skulle lämna in mitt recept så fanns inte mitt personnummer....se till så att även jag existerar tack.

Inför det nu - men helst igår!

En sak till (men här vänder jag mig inte till statsministern) - om det gör ondare att föda barn än den smärta jag haft i 3 dagar så glöm det. GLÖM!

...jag överlevde gårdagen, men för att inte göra detta till en klagomur och ett ställe där jag tycker synd om mig själv på (för det gör så satans ont nu) så blir det nog inget bloggande på några dagar, jag återkommer istället när jag är mitt gamla hederliga jag.

Nyponsoppa, glass, ipren och alvedon är inhandlat. Arn och Sex and the city är hyrda. Dvd:n är framletad och installerad. Nu är det bara smärtan kvar och klockan 10 ligger jag under kniven :-(

Det hela beräknas vara klart ca kl. 11.30-12.00 och jag kan inte låta bli att tycka att det som är mest oroande av allt detta just nu är att det är Robert som ska hämta mig efter operationen och köra hem mig.....

Jaha, åsså lider helgen mot sitt slut :-/ I fredags blev det rödvinsmys hemma i soffan. I lördags gick vi på stan och sedan blev det middag på HardRock Café och därefter vin och vin och vin och guitar hero hos Jeanette och Oskar. Kom hem vid halv tre och sov länge idag innan jag och Annica gjorde en ny sväng på stan.

Helgens citat från Annica: Det bästa vore ju att införa bortgifte så att man slipper fundera.

Helgens citat från killen på kiosken i närheten av mitt jobb: Du gillar den här chokladen va? Jag känner igen dig....

I helgen ska min älskade Annica gästa mig och hon dök nyss in på kontoret för att lämna sin väska och bege sig ut i shoppingvimlet i väntan på att jag ska sluta jobba. Två förrvirrade själar tillsammans, men Annica slår ju alla rekord =)

Annica: Jag köpte den här SL-biljetten. Har du träffat den där killen på Pressbyrån?

Jag: Va? Hur ska jag veta vem du menar och på vilken Pressbyrå??

Annica: Jo men han verkar heja och prata med alla som är där och går förbi, han frågade hur gammal jag var och jag sa 27 och bla bla bla...

Jag: Men du är ju inte 27!?

Annica: ....nä....(tänker efter)....det är jag ju inte!!!

Haha =)

Fick igår veta att vi skulle fotograferas till nya jobbets hemsida idag. Så lite panikartat har jag färgat håret (själv), solat solarium och kastat mig till närmaste kvällsöppna frisör för att bli av med några centimeter slitet hår. Klev upp tidigare än vanligt imorse och fixade till mig och so far so good, MEN, så snart jag kom utanför dörren (fotograferingen skedde direkt nu på morgonen) och skulle promenera mina 10 minuter till t-banan så öser regnet ner och vinden blåser storm. Å så var det med det. Great.