Veckan som gått har innehållit lite av varje, massa skönt och mysigt men även jobbiga och tråkiga saker.

Innan farmors begravning ägde rum så svor jag lite för mig själv och undrade hur man kan tycka att begravningar är "fina", en massa människor som sitter och hulkar förtvivlat och lider så som de aldrig gjort förr. Vad fan kan man tycka är "fint" med det? Men farmors begravning var (trots förtvivlat gråtande) faktiskt väldigt fin och musiken/sången var vacker.

Resterande del av helgen har gått åt till att njuta i vårsolen, riktigt varmt och fint. På lördagen var det invigning av pappas stolthet "öl-automaten" i Herrö, se bild nedan. På söndagen blev det invigning av badhuset i Sveg, jättefint!! Väl värt ett besök trots att man åkte på en och annan kallsup och spark i magen pga en vilt sprattlande Anton bredvid mig (som för övrigt vaknade upp på fredagsmorgonen med en stor bula och sår i pannan utan att veta vad han gjort, en gissning är att han rullat in i elementknoppen under nattens gång).

I förmiddags så tänkte jag att oj vad allt gått bra i helgen, inga katastrofer eller skandaler, brutna ben el liknande...men av någon outgrundlig anledning hade vi "biktstund" på lunchen, det var fyllor hit, blåtiror dit, skoterfärder, sönderslagna dörrar och slagsmål och hot som kom fram, alla tyckte det var skoj de gånger man själv inte var samtalsämnet för stunden, ja jag säger då det, alla hade vi då bidragit med någonting. Tycker synd om stackars mormor som tvingades lyssna på allt detta och som satt helt tyst vid sin del av bordet...

Om inte min fot blir bra inom en mkt snar framtid så kommer jag snart att vara en tjockis....snälla bli bra, nu.