Anton, min yngsta bror är ca 6,5 år gammal (sladdis!), detta är en lista på de saker han råkat ut för som krävt läkarvård hittills;

1. När han var drygt 1,5 år drack han tändvätska och fick åka ambulanshelikopter till Östersund. Kräktes och fick stanna på observation men mådde sedan helt bra.

2. Ca 3 år gammal står han på en kontorsstol på hjul som rullar bakåt å Anton flyger framåt med huvudet rakt in i en bokhylla. Några stygn i ögonbrynet och sedan är allt frid och fröjd igen.

3. Ca 3,5 år gammal sitter han på sargen i ishallen, tappar balansen, trillar baklänges och slår huvudet i isen. Får åka akut till Östersund, hjärnskakning.

4. Nästan 4 år gammal ligger han på bryggan, stoppar ner handen i vattnet för att känna på temperaturen, blir biten av en gädda. Opererad i Östersund och 25 stygn i vänstra handen.

5. Dagen före nyårsafton 2007 åker han slalom, glider lite snett med ena benet, trillar å vrider benet och resultatet blir brutet ben, gips och rullstol.

6. Igår åker ungen skridskor, åker ihop med en annan hockeykille, ramlar och vips, benet är brutet på nytt, samma ben, ca 1 dm nedanför det förra stället. Gips i 6 veckor och rullstol.

De senaste 6 åren har jag från vårforum (på Vemdalsskalet) längtat till höstforum och från höstforum längtat till vårforum...... det brukar vara det jag tycker är roligast på hela året.

Jag känner inte så längre.... jag vill inte åka....jag har ingen lust...jag längtar inte överhuvudtaget....jag säger att "ja vad roligt det kommer att bli" men jag menar det inte och jag tror inte på det....

Jag funderar på att strunta i det i vår men intalar mig att jodå, det blir nog roligt bara jag tar mig dit.....å jag vet att jag kommer att åka. Eller?

Jag börjar tro att det är ngt allvarligt fel på mig....